Det finns tumregler: tre månaders fasta kostnader, eller en månads omsättning. De är inte fel, men de svarar på hur mycket som borde finnas i genomsnitt. Det intressanta är hur lågt kontot går när det är som lägst, och hur mycket du vill ha kvar då.
Börja med den lägsta punkten
Gör budgeten för de kommande tolv månaderna och leta upp den månad då saldot är som lägst. För många är det augusti, för andra februari, när höstens moms ska betalas. Det är den månaden bufferten ska skydda. Om den lägsta punkten redan är nära noll behöver du inte en tumregel, utan en plan för just den månaden.
Lägg till det du inte kan förutse
Fråga dig vad som händer om den största kunden betalar en månad för sent. Om den kunden står för 150 000 kronor i månaden, så sjunker den lägsta punkten med 150 000 kronor. Lägg till en dator som går sönder och en anställd som blir sjuk under en period när ni redan är få. Ingen av sakerna är särskilt troliga för sig, men någon av dem händer nästan varje år.
För ett företag med 400 000 kronor i fasta kostnader i månaden och en kund som står för en tredjedel av intäkterna kan målet till exempel vara att kontot aldrig ska gå under 200 000 kronor, inte ens i den sämsta månaden.
Skriv ner målet
Ett mål som bara finns i huvudet flyttas. Skriv ner det, och lägg in det som en linje i budgeten. Då ser du direkt vilka månader som hamnar under, och du ser det tidigt nog för att göra något åt det: skjuta ett inköp, fakturera tidigare eller ta in mindre i lön en period.
En kredit är ingen buffert
En checkkredit är bra att ha, men ordna den när du inte behöver den. Banker lånar helst ut till företag som redan har pengar. Och en kredit kostar ränta från dagen den används, så den är ett skydd för det oväntade, inte en plan för en månad som du vet kommer varje år.